Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
Jag känner ingen motivation att blogga längre. Känner ingen motivation till något mer än att fixa till det här. Jag trodde att det hade löst sig eftersom vi kunde prata som vanligt förut i veckan, om inte ännu bättre, för mig var det nästan som det var precis när vi hade börjat prata. Det är mer än ett år sen nu ju. Och under det här året här jag både mått bäst i hela mitt liv, och även sämst. Allt du gör och säger påverkar mig så sjukt mycket, och det vet du om. Du kan både göra mitt hjärta så otroligt stark med dina ord, och samtidigt bara pressa in en massa knivar i det och dela det. Det är så det känns när du säger att du inte orkar prata med mig när det är såhär. Jag får genast en smärta i bröstet som är obeskrivlig stark. Fast varför sitter jag och skriver det här? Jag vill ju bara få dig att tänka till, jag kanske inte är den bästa men jag kommer åtminsonde försöka göra allt till det bästa du varit med om.
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rättHade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skettSamma gamla visa, men vet inte vad det är för låtFörlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt
Kommentarer
Postat av: Hannah
Det är fler än en som lyckas med det. Få en att le och vara lycklig när den en annan sekund sätter tio knivar i bröstet och vrider om och man plågas i smärtor.
Postat av: FowZie ♥
bra gossen min! :) stolt jag blir!
Postat av: FowZie ♥
självklart min son
Trackback