Jag fattar egentligen inte att jag kan gå och lägga mig med den här känslan nu, även fast det är bra mellan oss och vi skrattar tillsammans igen. Men ändå så kryper den här jobbiga känslan på igen, jag förstår inte. Jag blir precis galen av den. Finns det någon som kan få bort den ifrån mig, typ bara slita ut den ur mig? Vore grymt skönt att bli av med den, men rätt ord så kanske den försvinner. Man kan alltid hoppas. 

Det blir slutet på en väldigt knasig dag för mig, får ta nya tag imorgon. Godnatt!