I just wish that I was that person for you
Känslan av att jag ska bli själv, utan dig. Vissa stunder kan allt vara helt perfekt, sen andra stunder känns det som att du inte ens vill ha med mig att göra. Jag vill ha det som förr, när man kunde ringa och du blev glad av det och tog dig tiden att prata med mig, vad du än gjorde. Nu för tiden har du inte ens tid att prata med mig för att du ska se på tv. Det känns bara fel när du säger något sånt. Jag försöker dölja att jag känner så för jag är rädd att du ska bli sur och inte prata med mig alls. Samma sak med smsen, för kunde du bara skriva och fråga hur jag mådde, vilket fick mig att må bra, men nu är det nästan bara jag som ska skriva först för att vi överhuvudtaget ska ha någon kontakt!
Nästan varje kväll så gråter jag för att jag saknar dig och läser gamla sms ifrån dig, dom absolut mest underbaraste sms jag någonsin har fått av någon, jag vill bara få såna igen. Få känna att jag är den personen som beyder något för dig, som kan både få dig att skratta och gråta med mina ord. Jag vill vara den som du alltid kan höra av dig till, och den som du tänker på när du ska sova och den första som du tänker på när du vaknar. För du är den personen för mig, jag vill bara vara samma person för dig.
För jag älskar dig mer än allt annat, men du säger att jag inte känner dig tillräckligt bra, men jag menar, vi har pratar i nästan 10 månader, vem är det som jag har lärt känna då? När ska jag få lära känna den riktiga personen som du är? Jag vill göra det nu, för jag vill finnas i ditt liv resten av tiden som jag finns på den här jorden.
Nu ska jag lägga mig i min tomma säng utan dig som vanligt, jag önskar att du vore här, ändå!
åh va fint du har skrivit :( . hoppas tjejen inser att du är någon att behålla då och slutar med såna barnsligheter. De enda jag tycker du kan göra är att ställa henne mot väggen och fråga varför hon håller på så. Då får du förhoppningsvis ett ärligt svar, istället för att du ska fortsätta må dåligt.
sv: Igår var jag ledig, så sov halva dagen, såg film, ut med kompisar, ut till våran nya lägenhet, hem och sov. typ :)
Inte kul med personer som undviker en, de är tyvärr de enda tipset jag kan ge dig som jag skrev förut; att du träffar henne och frågar vad problemet är. Säg till henne att vara ärlig.
Eller så börjar du skita i henne, tro mig hon märker sånt. "oj, nu hör inte han av sig längre. undrar varför? " asså, de är de, hon kanske är fullt insatt i andra saker som gör att hon kanske inte märker dig eller att du hör av dig så som du gör. Men om du börjar göra saker annorlunda så kanske hon märker de, de brukar oftast vara så.
Stå på dig grabben! och prata med henne.
Ring henne, träffa henne, skriv ett sms.
Hon märker dig och vad du vill säga på vilket sätt du än gör de på. Bryr hon sig inte, då är hon ingenting att ha. <3
Okej, om ni bor 10 mil ifrån varandra så är de ju lättare att glömma, men sen är ju frågan;
vill du glömma henne? och inte bli behandlad som om du inte existerade
eller
vill du få henne att förstå? och fortfarande kanske bli behandlad som nu eller få en ändring på de hela?
Försök att inte skriva till henne först på en dag, sen kanske två, sen ökar du för varje dag. Förstår du? Då kommer du sluta skriva tillslut. Eller så skriver du med alla andra, förutom henne :)
vet du vad du kan göra?
haha, lite elakt. men först prata med henne så hon blir orolig, sen bah "POFF"! så ställeru henne mot väggen och säger bah " nu fan ska du svara på dom här frågorna och berätta vafan du har hållt på med på senaste tiden" du har rätt att veta det om någon Jim!
"jag står på samma plats som du en gång stod, skillnaden är att jag är stark!"
duktig du är! :) har hon skrivit?
okej, de är ju bara det att ibland kan de bli för jobbigt med för mycket frågor. kanske därför hon undviker dig? :/
<3